Finalkonsert: Kobzar – Ukrainas episka sångtradition
10 maj 2025, 13:00 och 15:00, Armémuseum, Stockholm
De sjöng i palats och kojor, var såväl vandringsmän som landsflyktiga. Kobzaren var det ukrainska folkets vandrande sångare och musiker, en bärare av landets rika berättartradition. Genom historiska sånger, religiösa hymner, moraliska visor, sagor och legender förde kobzaren Ukrainas muntliga kulturarv vidare. Deras sång ackompanjerades av kobzan, ett traditionellt stränginstrument. Kobzarernas roll i den ukrainska kulturen kan jämföras med poeternas betydelse i det antika Grekland. Kobzartraditionen är ett unikt fenomen inom Ukrainas kultur och en levande länk till landets historiska själ. UNESCO har erkänt det ukrainska kobzarskapet som en del av det kulturella världsarvet.
Som avslutning på årets festival får vi lyssna till kobzaren Taras Kompanichenko, ett evenemang som sker inom ramen för den pågående utställningen Korsvägar: Sverige – Ukraina genom 1000 år på Armémuseet.
Taras Kompanichenko har i över tre decennier ägnat sig åt att utforska och bevara Ukrainas musikaliska arv. Han behärskar en rad unika traditionella instrument, varav flera är sällsynta även i Ukraina, som kobza, gammaldags bandura, vevlira, renässansluta, barockluta och banduran från tidigt 1900-tal. Genom detta breda spektrum av instrument återger han Ukrainas folkmusikaliska historia på ett autentiskt och levande sätt, där varje epok får klinga genom sina egna historiska ljud. Taras Kompanichenko är inte bara en bevarare av traditioner, han skapar också nya episka verk. Genom att framföra dessa på kobza, gammaldags bandura och vevlira visar han hur Ukrainas folkmusiktradition går som en obruten linje genom seklerna.
”Tre gånger sjöng Ostap sin sång om sanningen. Och varje gång på ett nytt sätt. Första gången ljöd den som en klagan, andra gången som en förebråelse och slutligen, den tredje gången, när kobzaren med högt lyft huvud ropade ut sina korta maningar som en klang av klockor, då rördes alla hjärtan och sången fylldes av bitterhet och gränslös inspiration.” (Rainer Maria Rilke)
Den ukrainske folkmusikern Taras Kompanichenko är en framstående bevarare av kobzartraditionen och har ägnat sitt liv åt att återuppliva detta historiska arv. Han spelar kobza, bandura och vevlira och är även kompositör och låtskrivare. Kobzarerna är folkmusiker och historieberättare som genom sekler fört vidare epos, psalmer och visor och därmed spelat en central roll i det ukrainska folkets kollektiva minne. Taras Kompanichenko har restaurerat över 300 ukrainska sånger från renässansen, barocken och kosackperioden. I över 30 år har han, solo och med sin ensemble ”Chorea Kozacka”, framfört episka sånger, där han både bevarar traditionen och påvisar dess relevans än idag. Efter Rysslands fullskaliga invasion anslöt sig Kompanichenko till Ukrainas försvar och hans kobza klingar fortsatt vid soldaters edsavläggelser, bröllop och avskedsceremonier. Den 5 december 2024 erkände UNESCO den ukrainska kobzartraditionen som en del av det kulturella världsarvet. Kompanichenko var en av initiativtagarna och representerade Ukraina vid FN-mötet.